Problemet jag har med detta är att jag inte har en bok som betytt så oerhört mycket för mig. Ingen enskild bok som öppnat mina ögon och fått mig att hajja till. Jag varnade för att jag kanske skulle fuska lite och det tänker jag göra.
Det jag haft är människor, möten och samtal kring Reggio Emilia. Den första kontakten jag hade kom egentligen på högskolan i Växjö (innan det blev universitet) med en lärare som hette Kerstin Pong. Därefter dröjde det några år innan jag åter kom i kontakt med Reggio Emilia. Denna gång hette personen Carina Kandell och var (och är) VD för Förskolan Emilia AB i Västerås. Tillsammans med Lena och Anna, som jag då jobbade närmast, så gav de mig motstånd och väckte tankar kring mitt yrkesval. Vi fick mycket fortbildning och jag mötte bl a Vea Vecchi och Anna Barsotti för första gången.
När staden Västerås snabbt blev för tråkig för mig valde jag att flytta på mig och denna gång träffade jag tre kollegor som jag fortfarande har kontakt med, Annica, Birgitta och Maria. Det fanns ingen uttalad Reggio-inspiration men arbetet tillsammans med dem var tankeväckande, stimulerande och fyllt med utveckling.
Efter några år flyttade jag återigen på mig och hamnade på en nystartad förskola tillsammans med bl a Åsa. Hon var den sortens människa som älskade att diskutera idéer och tankar och då vi öppnade och stängde tillsammans fanns utrymme för många diskussioner, ofta utanför dörren när allt var stängt och släckt.
När det så åter blev dags att flytta på sig gjorde jag bland det läskigaste jag gjort och sökte (och fick) tjänst som pedagogista. Eller rättare sagt, blivande pedagogista då jag skulle få utbildningen inom tjänsten. Under utbildningen har jag fått träffa massor av inspirerande och underbara människor. Kursledningen (Harold Göthson, Birgitta Kennedy, Sara Hvit och Per Alnervik) och kurskamraterna (Moa, Katja, Marie, Katarina...) men också de människor jag mött i Italien (Tiziana Filippini, Amelia Gambetti, Stefano Sturloni och Vea Vecchi) har gjort avtryck hos mig. Men det är ju ändå den dagliga kontakten i arbetslaget med "min" ateljerista Anna och "min" specialpedagog Anette och förskolecheferna Inger och Annchristin som verkligen sätter tankarna i spinn och gör att man inte stannar i utvecklingen.
Men... en bok (eller skrift) som inspirerat mig är ändå "Arbetsinriktning för reggio emilias kommunala förskolor" (finns på Reggio Emilia Institutet). 60 sidor som man vet har föregåtts av många års möten, samtal, diskussioner och konflikter och som man vet är på riktigt. Att värdena som förkunnas verkligen efterlevs och att det fungerar i verkligheten. Om vi kan nå en liknande konsensus efter många och långa diskussioner där vi hittar en gemensam stark grund, då har vi kommit långt.
Jag vet inte om det är så att det är skriften i sig eller arbetet som ligger bakom den som lockar mig, men det är ändå något jag tycker fler ska ta del av.
/Mathias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar